Nu är 44 skolkök i Örebro KRAV-certifierade genom en kedje­certifiering. Att certifiera flera kök samtidigt blir billigare, men är det värt det extra jobbet?

I den nyrenoverade skolrestau­rangen på Rostaskolan i Örebro flödar solljuset in från alla väderstreck och färggrann ekomat börjar ta plats i serveringsdisken. Än är det någon månad kvar tills skolan får sin efterlängtade KRAV-certifiering, men det mesta är på plats sedan länge.

– Vi har valt att kedjecertifiera alla våra 44 skolkök, förklarar Madelene Lagerlöf som är den av kommunens sex kost­chefer som utsetts till kontaktperson under processens första del.

– I oktober genomför vi internrevision och i november kommer vårt certifieringsorgan och gör den externa revisionen. Efter det blir vi KRAV-certifierade – jag kan inte tänka mig något annat!

Genom att kedjecertifiera flera kök samtidigt kan kommunen spara pengar eftersom en stor del av arbetet sköts internt. I gengäld krävs tid och engagemang. Madelene berättar att all köksperso­nal har genomgått en grundläggande utbildning med en inhyrd konsult om vad KRAV-certifiering innebär, dessutom har kostcheferna träffats regelbundet för att gå igenom rutiner, avtal och upphandlingsvillkor.

– Det är nog lätt att man lägger sig på en lite för hög nivå, konstaterar Madelene.

– Kedjecertifiering är relativt nytt och vi har fått viss hjälp av Eskilstuna som redan har gått igenom det här, men när det gäller rutinerna i köket har vi fått prova oss fram. Vi har också haft en tät kontakt med certifieringsorganet. Det är de som tolkar reglerna och genomför kontrollen. Utöver vår arbetstid är detta egentligen den stora kostnaden, sedan betalar man även en mindre licens till KRAV.

Kökschefen på Rostaskolan och den närbelägna Björkhagaskolan, Ann-Sofie Gunnarsson, tycker inte att arbetet har förändrats nämnvärt för personalen ute i köken.

– Det enda nya är att vi har ställt de KRAV-märkta varorna på särskilda hyllor i kylar och torrförråd eftersom de ska separeras från de andra varorna. Men maten har vi hela tiden lagat från grunden och i just detta kök hade vi redan 54 procent ekologiska råvaror. Nästan varje dag har vi en vegetarisk rätt och vi köper naturbeteskött från gårdarna i närheten. KRAV-certifieringen är bara ett sätt att få det på papper.

Så varför valde de då att certifiera om de ändå redan gjorde så mycket rätt?

– Det var ett beslut som kom från oss inom verksamheten, säger Madelene.

– Det är viktigt att marknadsföra jobbet som köken lägger ner och genom certifieringen kan vi verkligen visa att kvaliteten på maten är hög och att vi värnar om djur och natur, inför våra gäster och deras föräldrar.
A och O för att komma i gång är intresserade politiker. Sådana finns det gott om i Örebro, menar Elsa Fries som är mat- och klimatstrateg på enheten för hållbar utveckling.

– I Örebro har vi som mål att nå 80 procent ekologiska inköp på förskolor och skolor och inom vård och omsorg år 2018. Detta har vi lagt in i klimatplanen som är vårt övergripande styrdokument, berättar hon, och fortsätter:

– Vi har också ett särskilt klimatkonto dit de kommunanställda får betala några ören varje gång de väljer att resa med hjälp av fossila bränslen. Pengarna används sedan till olika klimatför­bättrande åtgärder, som KRAV-certifieringen.

Nu väntar alltså ett stiligt märke som de kan pryda serveringsdiskarna med, och ett certifikat som kan pryda entrén till skolrestaurangen. Samt en hel del administration?

– Det är inte så farligt faktiskt, säger Madelene.

– Jag tror att det största arbetet redan är gjort vid framtagandet av rutiner och ledningssystem. Internrevisionen ska skötas av fem av våra kökschefer som har fått särskild utbildning. De kommer att ansvara för uppemot 15 kök var, men det blir inte mer än ungefär två timmars internrevision per kök och år.

De viktigaste personerna, matgästerna, har i alla fall sin prioritering klar när de börjar rada upp sig inför lunchen. Vid blecket med ugnsrostad, KRAV-märkt potatis i strimlor hörs lyckliga rop.

– Jaaa! Pommes frites!

Text och foto: Eva Kvanta