Ingen konstgödsel

I konventionellt jordbruk används konstgödsel för att förse växterna med näringsämnena kväve, fosfor och kalium, men inte hos KRAV-bonden.

Orsakerna till att KRAV inte tillåter konstgödsel är främst

  • Konstgödsel bidrar till negativ klimatpåverkan. Vid tillverkningen av konstgödselkväve används mycket fossil energi, och det bildas stora mängder av den starka växthusgasen lustgas. Även när konstgödseln har spridits på åkern sker utsläpp av lustgas. Enligt FN:s klimatpanel kommer merparten av utsläppen av den mycket starka växthusgasen lustgas från jordbrukets användning av konstgödsel.
  • Konstgödsel bryter kretsloppen inom jordbruket. Innan konstgödseln på allvar började användas inom jordbruket på 1950-talet, hade de flesta gårdar en blandning av djur- och växtodling som genom ett kretslopp försörjde jorden med näring. Med konstgödsel blev det möjligt med gårdar som bara odlar växter och köper in konstgödsel, eller gårdar som bara föder upp djur och därmed får överskott av gödsel. Följden blir obalans av näringsämnen mellan gårdar och mellan delar av Sverige. Detta ger problem med behov av tillförsel av konstgödsel å ena sidan och övergödning, algblomning och döda havsbottnar å den andra.
  • Konstgödsel består av få näringsämnen, framför allt kväve, fosfor och kalium i en form som växterna lätt kan ta upp. Konstgödsel gödslar växterna, medan jorden och de djur och mikroorganismer som finns i den på detta sätt får ensidig näring.

En KRAV-bonde gödslar odlingsjorden med organiskt material, som stallgödsel från till exempel kor och grisar eller med kompost och gröngödsling. Då får djur och mikroorganismer som lever i marken den näring som de behöver för att hålla jorden frisk och näringsrik. För att få till ett fungerande kretslopp, ska en stor del av fodret till djuren komma från växtodlingen på den egna gården.

På KRAV-certifierade gårdar är det också viktigt att inte gödsla mer än vad grödorna behöver. Det ska finnas balans mellan tillförsel och bortförsel av växtnäring för att undvika näringsläckage och övergödning i sjöar och vattendrag, och för att undvika läckage av kväve till luften i form av växthusgaser.