Remiss - Slakt

Ett KRAV-certifierat slakteri ska precis som tidigare ha en djurskyddsansvarig. Vi föreslår att den nuvarande regeln om att den djurskyddsansvarige ska upprätta en plan för kontinuerlig förbättring av djurvälfärden ersätts med att slakteriet ska ha ett egenkontrollprogram med kritiska punkter för djurvälfärden, och att det ska följas upp årligen. Bland annat ska en fortlöpande utvärdering av hur avlastning, drivning, fixering och bedövning fungerar ingå i egenkontrollprogrammet.

KRAV anordnar årligen ett möte för djurskyddsansvariga på KRAV-certifierade slakterier. Kravet på närvaro vid detta möte förändras för de större slakterierna från varje till vartannat år. Anledningen till detta är att mötet vissa år kan komma att kräva fysiskt deltagande. Att kräva deltagande vartannat år skulle då kunna förenkla för slakterier som har långt till orten där mötet anordnas. För mindre slakterier behålls kravet för deltagande minst var tredje år.

Kravet på extern rådgivning ändras från minst var 10e år för mindre slakterier och från minst var 5e år för större slakterier till minst vartannat år oavsett storlek på slakteriet. Nytt är också att rådgivningen ska innefatta uppdatering och uppföljning av slakteriets standardrutiner samt att rådgivningens resultat ska kopplas till slakteriets egenkontrollprogram för förbättrad djurvälfärd.

Rådgivningen behöver nu endast fokusera på de djurslag som slakteriet har KRAV-certifikat för.

För att underlätta föreslår vi att djurägaren ska kunna lämna den mesta av informationen muntligt eller skriftligt men att det är slakteriet som ska dokumentera den informationen som eventuellt ges muntligt.

Regeln ändras så det blir tydligare när magra djur inte får KRAV-certifieras. I nuvarande regler anges att utmärglade djur eller alltför magra djur inte får KRAV-certifieras. Vi föreslår att det ändras till att djur som är så utmärglade eller magra att den officiella veterinären bedömer att det varit förenat med lidande inte får KRAV-certifieras.

Exempel på vad som är allvarliga anmärkningar finns i ett förtydligande som gäller nöt, får, get och gris. Exemplen är:
– Djur som är kraftigt förorenade av gödsel.
– Utmärglade eller magra djur på ett sätt som den officiella veterinären bedömer varit förenat med lidande.
– Kraftigt förväxta klövar.
– Allvarliga yttre skador.

Det förtydligande som gäller fjäderfän anger att allvarliga anmärkningar är:
– Allvarliga yttre skador på till exempel vingar eller ben
– Utmärglade eller magra som den officiella veterinären bedömer det varit förenat med ett lidande.

Regeln om att allvarliga anmärkningar ska meddelas till certifieringsorganen delas upp i två, en som gäller nötkreatur, gris, får och get (G4.1.7) och en som gäller för fjäderfä (G4.1.8).
Vi föreslår att meddelandet till certifieringsorganen om allvarliga anmärkningar ska göras inom två arbetsdagar i stället för som nu ”omgående”. Det innebär ändå en snabb uppföljning kan göras.

Vi föreslår att fjäderfäslakterier alltid ska dokumentera förekomsten av:
-ankomstdöda fåglar,
– ving- och benskador och andra allvarliga yttre skador
– omfattande fjäderplockning och
– utmärglade eller magra djur som den officiella veterinären bedömer varit utsatta för lidande.

Och att djurägarens certifieringsorgan ska meddelas i när förekomsten av:
– ankomstdöda fjäderfän är 1 procent eller högre.
– vingskadade fjäderfän eller fjäderfän med andra allvarliga yttre skador ökar betydligt.
– omfattande fjäderplockning som upprepas
– allvarliga anmärkningar på slaktkroppar eller levande djur, som till exempel utmärglade eller magra djur som den officiella veterinären bedömer varit förenat med lidande.

I nuvarande regler finns följande stycke som gäller enligt svensk lagstiftning.

”Djuren ska hanteras, drivas och uppstallas på ett sätt som tar hänsyn till deras naturliga beteende. Slakteriet ska ha rutiner för hantering av skadade och sjuka djur.”

Vi föreslår att det tas bort, eftersom vi inte tycker det behöver kontrolleras rutinmässigt av certifieringsorganen. På samma sätt föreslår vi att lagkrav kring fotbyglar för fjäderfän tas bort ur reglerna.

Regeln om transport ändras inte i sak men delar som också gäller enligt svensk lagstiftning tas bort.
Regeln förtydligas med vilka av KRAVs regler transportören behöver känna till samt hur djuren ska hanteras i samband med transport.

Högsta tillåtna tid i drivgången fastställs till 15 minuter med undantag för om det sker oförutsedda händelser. Tidigare kunde något längre väntetid accepteras om en grupp hölls intakt hela vägen fram till bedövningsboxen.

Elektriska pådrivare får inte användas på KRAV-certifierade djur i något led från pålastning till avlivning. I nuvarande regler gäller detta också alla grisar, får och getter som slaktas på ett KRAV-certifierat slakteri. Vi föreslår att regeln i framtiden enbart ska gälla KRAV-certifierade djur.

Om fler slakterier blir KRAV-certifierade minskar behovet av långa djurtransporter. Därför föreslår vi att idisslare och grisar tillåts att övernatta på slakterier, så att en KRAV-certifiering underlättas. Idisslare ska ges fri tillgång till grovfoder och grisar ska ges fri tillgång till halm vid uppstallning. Mer sårbara djurkategorier ska fortfarande inte övernatta.

Vi föreslår också att ta bort möjligheten att övernatta djur som kommer ensamma från gården, även de som djurägaren själv kör till slakteriet.

Vi föreslår att idisslare som stallas upp ska ha fri tillgång till grovfoder och att grisar ska ha fri tillgång till halm för sysselsättning vid uppstallning dagtid och vid övernattning.

Vi föreslår också att djur som stallas upp individuellt ska ha artfränder inom synhåll vid uppstallning dagtid och vid övernattning.

Vi föreslår att endast nötkreatur ska få övernatta individuellt uppstallade.

På lite större slakterier finns ofta ett system av endjursboxar med grindar emellan, som används vis slakt av nötkreatur. Djuren står där innan de kommer till drivgången. Systemet kallas Uddevallasystemet. Vi föreslår att nöt i sista hand av djurskyddsskäl får övernatta i ett Uddevallasystem.

Vi föreslår att följande regler som följer svensk lagstiftning finns kvar, eftersom vi tycker de är viktiga och behöver kontrolleras vid revisionerna mot KRAVs regler.

– Att bedövning och avblodning görs av personer med kompetensbevis, regel G4.6.1
– Att omgående kontrollera att bedövningen fungerat på varje enskilt djur, regel G4.6.3
– Att kontrollera att djuret är dött till följd av avblodning innan slaktkroppen går vidare till nästa steg i slakten, regel G4.6.7

Regeln om avskärmning mot bedövning och avblodning föreslås tas bort. Regeln är avsedd att minska djurens stress genom att de obedövade djuren inte kan se avblodning och när det gäller nötkreatur även bedövning. Men regeln har litet vetenskapligt stöd att djurens stress verkligen minskas och kan i vissa situationer vara svår att uppfylla.

Restrainer är en fixeringsmetod av lamm som används vid lammslakt. Idag finns möjlighet att få dispens enligt lagstiftningen för att använda restrainer på slakteri. KRAV föreslår att restrainer inte ska regleras i KRAVs regler. Det innebär att om Jordbruksverket givit tillåtelse till användning av restrainer får den användas i slakt av KRAV-certifierade lamm.

Vi föreslår att inte ändra definitionen av ”mindre slakteri”, som lyder: :
Ett slakteri som slaktar färre än 1 000 djurenheter per år. EU-förordning (EG) nr 1099/2009 definierar detta som slakterier där färre än 1 000 däggdjursenheter eller 150 000 fåglar eller kaniner slaktas per år. Det är möjligt att lägga samman olika djurkategorier för att de ska kunna jämföras, enligt följande:

• nöt som väger mer än 300 kg samt vuxna hästdjur: 1 djurenhet.
• Andra nötkreatur: 0,50 djurenheter.
• Gris med en levande vikt över 100 kg: 0,20 djurenheter.
• Övriga grisar: 0,15 djurenheter.
• Får och getter: 0,10 djurenheter.
• Lamm, killingar och spädgrisar med en levande vikt under 15 kg: 0,05 djurenheter.

Enligt definitionen eller EU-förordningen framgår inte vad ett vuxet nötkreatur är. Tidigare angavs detta genom förordning (EG) nr 1234/2007 punkt 2 del IV till bilaga III: Vuxna nötkreatur: nötkreatur med en levande vikt på mer än 300 kg.

KRAVs förslag är att nötkreatur som väger mer än 300 kg ska räknas som en djurenhet, trots att nötkreatur av flera raser som väger mer än 300 kg inte alltid är vuxna

Enligt KRAVs regler i avsnitt 2.11, är det möjligt som lantbrukare att anlita olika företag och erhålla tjänster via underleverantörsavtal. Idag är det inte tillåtet att göra det för slakt. För att öka tillgängligheten av KRAV-märkt kött på marknaden och underlätta för fler lantbrukare att sälja kött från sina KRAV-certifierade djur som KRAV-märkt kött föreslår vi att det ska vara möjligt för lantbrukare att anlita ett slakteri som underleverantör.

o Kontrollen av slakteriet kommer bekostas av lantbrukaren genom att lantbrukarens certifieringsorgan utför kontrollen.
o Slakt på underleverantörsavtal kommer bara att gälla återtagsslakt.
o Ett slakteri som underleverantör behöver endast följa KRAVs regler för slakt och inte de allmänna reglerna, nuvarande kapitel 2 och 3, i KRAVs regler. Det blir en skillnad mellan att slakteriet har en egen KRAV-certifiering och att ett slakteri anlitas som underleverantör.

De flesta regler som helt eller delvis består av svensk lagstiftning tas bort för att förenkla. Det innebär att reglerna inte heller kommer att omfattas av certifieringsorganets kontroll. De regler som tas bort finns i en tabell sist i ”hela regeltexten” – längst ner på denna webbsida.

Alla regler har skrivits om och strukturen på kapitlet är ändrad. I dokumentet med regeltexten längst ner på denna webbsida ser du den nya föreslagna texten till vänster och skrivningen i nuvarande regler till höger.