När Sverige nu tar fram sin naturrestaureringsplan måste ekologisk produktion ses som en central del av lösningen. Utan långsiktiga ersättningar och tydliga politiska signaler riskerar Sverige att gå miste om miljönyttor som är svåra att återskapa i efterhand, skriver Emma Rung, vd på Krav, och Charlotte Bladh André, vd på Organic Sweden.
Sverige står inför en stor och viktig uppgift: att genomföra EU:s naturrestaureringsförordning och vända det allvarliga läget för våra ekosystem. De ansvariga myndigheternas arbete med en nationell restaureringsplan är därför både nödvändigt och välkommet. Men om Sverige ska lyckas återställa naturen, stärka den biologiska mångfalden och nå våra klimatmål måste vi på allvar satsa på de lantbrukare som redan levererar lösningarna – de som bygger upp jordens bördighet, gynnar pollinatörer och håller landskapet levande.
Det svenska jordbrukslandskapet befinner sig i en dubbel kris. I vissa delar växer marker igen när bete och slåtter försvinner. I andra delar, framför allt i slättbygder, intensifieras produktionen så kraftigt att variationen i landskapet snabbt minskar, enligt en studie från SLU. Samtidigt minskar den ekologiska arealen – just där den behövs som mest.
Detta sker trots att forskningen länge visat att ekologiskt lantbruk använder metoder som är de mest effektiva för att gynna biologisk mångfald. Ekologiska gårdar använder inga naturfrämmande kemiska bekämpningsmedel, har mer varierade växtföljder och större inslag av vall. Det ger livsutrymme åt pollinatörer, markorganismer, nyttodjur och fåglar – arter som annars pressas tillbaka i intensiva odlingslandskap. Forskning visar att det finns det 50 procent fler arter av växter, bin och andra pollinerare på ekologiska gårdar.
Ekologisk produktion stärker också ekosystemens motståndskraft. Ökad markbiologi och bättre kolinlagring skapar jordar som klarar både torka och skyfall, minskar erosion och håller kvar näring.
Trots detta behandlas ekologiskt lantbruk ofta som ett marknadsval – inte som det strategiska verktyg för naturrestaurering det faktiskt är. Den krympande ekologiska arealen är ett varningstecken. Utan långsiktiga ersättningar och tydliga politiska signaler riskerar Sverige att gå miste om miljönyttor som är svåra att återskapa i efterhand.
När Sverige nu tar fram sin naturrestaureringsplan måste ekologisk produktion ses som en del av lösningen för att restaurera gräsmarker, minska kemikaliebelastningen och öka variationen i odlingslandskapet. Det kräver styrmedel som premierar renare vatten, rikare biologisk mångfald, minskat näringsläckage och ökad kolinlagring. En kraftfull och långsiktigt hållbar politik för ekologisk produktion är inte bara ett stöd till enskilda lantbrukare, utan en investering i samhällets gemensamma natur- och klimatnytta.
Vi har därför tre förslag på steg för att komma framåt:
- Styrmedel som premierar restaurerande brukande. Ekologiska metoder bör erkännas som restaurerande åtgärder inom ramen för naturrestaureringsplanen.
- Ekonomiskt stöd till omställning. Fler lantbrukare måste ges möjlighet att ställa om till ekologiskt och kretsloppsbaserat jordbruk.
- Koppling mellan mat, klimat och biologisk mångfald. Restaurering av natur och hållbar livsmedelsproduktion måste ses som två sidor av samma mynt.
Sverige behöver nu fatta ett strategiskt beslut genom att lyfta ekologisk produktion som en bärande del av naturrestaureringsarbetet. Ett första steg är att regeringen tar fram en aktiv och framåtsyftande åtgärdsplan med nationella mål för ekologisk produktion. I stort sett alla medlemsländer i EU har en aktiv sådan plan – men inte Sverige.
Vi uppmanar nu regeringen att fatta politiska beslut så att ekologisk produktion kan bli en av Sveriges starkaste motorer för naturens återhämtning.
Emma Rung
Vd, Krav
Charlotte Bladh André
Vd, Organic Sweden
Debattartikeln publicerades i Aktuell Hållbarhet
