Du får mer med KRAV

Att välja ekologisk mat är bra för djuren, människan och miljön. Men visste du att det ställs större krav på den ekologiska maten när den har ett KRAV-märke på förpackningen än när den inte har det?

KRAV driver utvecklingen

Alla ekologiska produkter, vare sig de är KRAV-märkta eller inte, måste uppfylla EU:s regler för ekologisk produktion.* Men EU:s regler utgör bara en miniminivå. KRAVs regler innehåller EU:s regler, men också mycket mer. 

KRAVs regler ligger i framkanten och har nått en bra bit längre på väg mot en hållbar livsmedelsproduktion. Reglerna är strängare och KRAV går också i spetsen genom att utveckla regler för fler områden än vad EU har gjort. Utfiskningen av våra hav är till exempel allvarlig och därför har KRAV utvecklat regler för fiske. Det innebär att du kan köpa KRAV-märkt vildfångad fisk, skaldjur och musslor. KRAV har också regler för butik, restaurang och ursprungsmärkt mat.

KRAVs regler tas fram av miljöorganisationer, producenter, handel och andra företag och organisationer samlade i föreningen KRAV. Förslagen remissas så att du och alla andra kan ge synpunkter på dem. Därför speglar KRAVs regler vad som är viktigt här i Sverige, där till exempel djuromsorgen står högt i kurs.

Här följer en genomgång av KRAVs mervärden jämfört med EU:s regler för ekologisk produktion. Sedan finns det förstås också en stor mängd mervärden för all ekologisk produktion i förhållande till konventionell, mer om det kan du läsa i andra artiklar på vår webbplats.

Djurvälfärd i centrum

Största skillnaden mellan KRAVs och EU:s regler för ekologisk produktion finns i grishållningen. Alla ekologiska grisar ska vara ute. Men för EU-ekologiska grisar räcker det med utevistelse på en betongplatta. Du kanske har sett bilder av grisar på grönbete? Då kan du vara nästan säker på att det är grisar på en KRAV-certifierad gård. På sommaren får den KRAV-certifierade grisen beta och böka och när det är varmt ska den kunna svalka sig till exempel i ett gyttjebad. Den får leva ett riktigt grisliv. En annan skillnad är att de KRAV-certifierade suggorna ska kunna följa sin instinkt och bygga bo när de ska grisa. Helt klart är det stor skillnad på en ekologisk fläskkotlett som är KRAV-märkt och en som inte är det!

Också i mjölkproduktionen finns viktiga skillnader mellan KRAVs och EU:s regler. Den KRAV-certifierade kon ska få vara för sig själv när hon kalvar och de nyfödda kalvarna får då dia sin mor. Sedan får de dia en ko som är amma för flera kalvar eller så dricker de genom en plastspene i naturlig ställning så att mjölken hamnar i rätt mage och kalven får tillfredställa sitt sugbehov.

Att kor ska beta på sommaren och äta gräs och klöver på vintern i form av till exempel hö är en av hörnstenarna i ekologisk mjölkproduktion. Det är bra för kon – som idisslare är hennes matsmältning skapt för att ta hand om just sådant grovt foder.

Det är också bra för den biologiska mångfalden och för att hålla landskapet öppet. Mängden säd, ärtor och annat så kallat kraftfoder bör därför begränsas och i det fallet är KRAVs regler strängare vid utfodring av ungdjur. För att korna ska vilja äta tillräckligt med gräs och klöver står det dessutom i KRAVs regler att det ska vara smakligt. KRAV har många detaljerade skrivningar som på detta sätt säkerställer att de mer allmänna reglerna följs på det sätt som är tänkt. 

En annan stor skillnad mellan KRAVs och EU:s regler är att även ungtjurar får beta under sommaren. En viktig skillnad för värphönan är att hon ska få bada i riktig sand så att hon kan hålla fjäderdräkten ren och så att ohyra inte trivs. Vanligt är också att den KRAV-certifierade hönan får rotfrukter som hon kan sysselsätta sig med. Hönor behöver ha stimulerande saker att göra annars finns det risk att de börjar plocka fjädrar från varandra. 

I all ekologisk produktion är djurens hälsa viktig och man satsar på friskvård. Men djuren kan förstås bli sjuka och då är KRAV tydlig om att hela djurbesättningen kan underkännas om producenten inte omedelbart tar hand om sina djur.

Du undrar säkert också vad som händer när det blir dags för slakt. EU har inga regler för hur den ska gå till, men det har KRAV. I den KRAV-certifierade slakten ska djuren inte behöva se när andra djur avlivas och det hela ska gå lugnt till utan elektriska påfösare. Djuren ska hållas ihop i sina grupper så de slipper stressen med att finna en ny rangordning och de får inte bindas vid uppstallningen om de inte är vana vid det.

Sen finns det också en annan stor skillnad som man kanske inte tänker på och det är hur djurens foder har odlats. Att det ska vara KRAV-märkt gör skillnad för miljön, det kan du läsa om längre ned.

Större fokus på hälsa

EU:s regler tillåter tillsatsen nitrit som är vanlig i charkprodukter. Tillsatsen används för att ge produkterna en vacker röd färg och för att hållbarheten ska kunna förlängas. Men nitrit kan omvandlas till nitrosaminer i våra magar och det diskuteras om dessa kan vara cancerframkallande.

Livsmedelsverket skriver på sin webbplats att det är önskvärt att minska nitritintaget och meddelade 2006 att en undersökning visade att ett stort antal fyraåringar fick i sig mer nitrit än vad som kan accepteras som dagligt intag.

Av försiktighetsskäl godkänner KRAV inte någon tillsats av nitrit. Ämnet behövs inte eftersom det går att tillverka säker chark utan nitrit. För att förhindra tillväxt av bakterier i livsmedel behövs en hel rad hinder och används inte nitrit ska de andra hindren förstärkas. Det handlar till exempel om god hygien och kortare hållbarhet. Förbudet mot nitrit gäller även för importerade KRAV-märkta produkter.

KRAV remissar just nu ett förslag om att tillåta nitrit i KRAV-märkta produkter med motiveringen att det skulle kunna möjliggöra för fler grisar att beta och böka i marken.
•    Läs remissen och kom med synpunkter senast 3 maj

KRAV har också regler som skyddar extra mot föroreningar i mat. I svensk produktion som KRAV-märks får odlingar av livsmedel inte ligga för nära starkt trafikerade vägar. Ett annat exempel är att KRAV begränsar mängden tungmetaller som får tillförs jorden via till exempel kalk eller andra jordförbättringsmedel. Kalk liksom jorden i sig har ett naturligt innehåll av tungmetaller, men det gäller att halten inte blir för hög.

Fler fördelar för miljö och klimat

Miljöfördelarna är större när den svenska ekobonden följer KRAVs regler jämfört med EU:s regler. På gården ska det finnas ett systematiskt miljöarbete. KRAVs regler omfattar också mer än vad som händer på åkern. Ett exempel är att skrot ska tas omhand så att miljöskadliga ämnen inte kommer ut i naturen.

I vårt klimat med regn och rusk under senhösten finns det stor risk att växtnäring läcker ut från åkern. Det leder till algblomning och till att Östersjön drabbats av bottendöd. KRAVs regel om en tre meter bred zon mot vattendragen som ska vara beväxt och som inte får gödslas minskar ett sådant läckage.

Men det har också betydelse hur mycket gödsel man sprider ut på sin åker. Både KRAVs och EU:s regler begränsar mängden kogödsel som kan spridas på åkern eftersom kornas foder till minst 60 procent ska produceras lokalt. Då kan man inte ha lika många djur per ytenhet som en konventionell bonde kan ha och därmed blir gödselmängden mindre. Kravet på lokalt foder till KRAV-certifierade grisar är nästan lika högt, 50 procent (med några undantag), men för de EU-ekologiska grisarna räcker det med 20 procent.

Alla KRAV-anslutna producenter ska ge en noggrann redovisning av hur de hushållar med växtnäringen på gården.

KRAV-anslutna växthusodlare tar särskild hänsyn till klimatet. Minst 80 procent av energin ska komma från förnybar energi och spillvärme och uppvärmda växthus ska vara väl isolerade.

Ekologisk produktion är bra för den biologiska mångfalden och KRAV har egna regler som förstärker det skyddet. När djur betar i hagmarker ska man till exempel undvika att ge dem långtidsverkande parasitmedel. Risken är annars stor att sådana insekter som man vill bevara också kommer till skada. Det gäller till exempel de utrotningshotade dyngbaggarna.

Ett annat exempel på en KRAV-regel som bidrar till att bevara mångfalden är följande. Det finns en blomma som liknar prästkragen och lägger man den i blöt får man ett extrakt (pyretrum) som används som biologiskt bekämpningsmedel mot skadeinsekter i fruktodlingar. Extraktet är bara verksamt i några timmar så man får ta modern teknik till hjälp för att räkna ut precis när skadeinsektens larver kryper ut ur sitt ägg. Då sprutar man och sedan blir extraktet snart overksamt och skadar inte andra nyttiga insekter som föds senare.

EU:s regler tillåter att man använder en tillsats som gör att pyretrumextraktet blir kraftigare och verkar under längre tid, men detta innebär samtidigt att andra insekter än dem man är ute efter kan slås ut. KRAV tillåter inte denna tillsats som heter piperonylbutoxid.

KRAVs regler förstärker också skyddet av jordens bördighet genom begränsningen av mängden tungmetaller som får tillföras via till exempel kalk och andra jordförbättringsmedel.

Även socialt ansvar

KRAV har även regler för socialt ansvar vilket helt saknas i EU:s regler. Produkter kan inte fortsätta att vara KRAV-märkta om det visar sig att brott mot mänskliga rättigheter eller tydliga fall av social orättvisa förekommer i samband med produktionen. Det ska vara möjligt för anställda som är minderåriga att delta i grundläggande utbildning och arbetstagarna ska kunna organisera sig och ha rätt att förhandla kollektivt.

Du kan lita på KRAV-märket

Det finns goda skäl att ha stort förtroende för KRAV-märket. I förhållande till EU:s regler har KRAV många detaljer i sina regler som säkrar upp att huvudreglerna följs på det sätt som är tänkt. Exempelvis ska företaget spara dokumentationen i två år. 

Av förtroendeskäl finns det även en regel som stadgar att du som konsument ska kunna få reda på vilka ursprungsländer ingredienserna i en produkt kommer ifrån.

KRAV har dessutom utvecklat regler för restauranger och kaféer. Är restaurangen KRAV-certifierad vet personalen vad som gäller och verksamheten kontrolleras.

Mycket uppskattat är också att KRAV har en produktlista på sin webbplats där alla kan se vilka produkter som är godkända. Den är flitigt använd.

* ”Rådets förordning (EG) nr 834/2007” samt ”Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008.”

Solweig Wall Ellström

Senast uppdaterad: 2017-05-18