”Vet du att det här är ekologisk mjölk?” säger kassörskan och tittar frågande på mig.
 ”Den är mycket dyrare”, tillägger hon.
 ”Det var ett medvetet val”, säger jag och ler.
 Händelsen äger rum i den lilla kvartersbutiken ett stenkast från mitt jobb. Minuten tidigare har jag glatt mig över att handlaren äntligen har börjat sälja KRAV-mjölk, men när jag nu står där vid kassan med mina mjölklitrar på bandet inser jag att butikens nya utbud kanske inte alls var en strategisk anpassning till dagens efterfrågan. Det kanske rentav var en felbeställning som måste ursäktas genom att vänligen informera kunderna om att de just denna vecka måste se upp, så att ingen fördyrande ekologisk extravagans hamnar i varukorgen.
 
   Det hela känns en smula 2005, och ni som var med under den senaste stora eko-comebacken vet vad jag menar. Då var det nämligen inte läge att gå till kassan och med kaxig min bygga varuberg av KRAV-märkt quinoa, köttfärs, balsamvinäger, oliver, citroner och ädelost. För att sedan slinka över till bolaget och inhandla en Dominio de Aranleón och kanske ett par flaskor Störtebeker.
 
   Nej, för bara sju år sedan funkade inte det tricket. Du hade nämligen tur om det fanns KRAV-bananer och dito mjölk i livsmedelshallen. Så skönt att tidens anda har nått även den lilla kvartersbutiken, i januari 2012. Om det nu inte var en felbeställning.

Jakob Falkerby 
Chefredaktör