Gentekniken kommer - och ingenting blir längre som förut

TEXT JAKOB FALKERBY
UR ALLT OM EKOLOGISKT 2007

Genmodifiering innebär att man ändrar arvsmassan hos en organism för att ge den nya egenskaper. Gentekniken har ibland beskrivits som en naturlig utveckling av traditionell avel och växtförädling.
Ingenting kan vara mer fel.

I traditionell avel korsas individer som är besläktade med varandra med syftet att få större skördar och friskare djur. Syftet med genmodifieringen är egentligen detsamma som vid traditionell förädling av växter och djur – att få bättre avkastning. Men med genteknik kan man sammanfoga delar av arvsmassa från arter som kanske står mycket långt ifrån varandra, och som i naturen aldrig skulle ha kunnat blanda sina egenskaper.

På så vis kan växter göras tåliga mot insektsangrepp eller kemikalier, få förbättrat näringsvärde eller förändrad färg och djur kan få gener för ökad tillväxt. Vissa av egenskaperna som överförs med genteknik kan fås fram på traditionellt sätt, men inte alla.

Genom korsning och urval av arter och sorter inom lantbruket har människan i alla tider påverkat organismers arvsmassa. Men det har alltid funnits en naturlig begränsning, nämligen den mellan arterna. Blotta tanken på att överföra en egenskap från en fisk till en potatis skulle nog ha väckt skräckblandad förtjusning hos forskare på 1930-talet. Idag är det möjligt.

USA leder utvecklingen
Odlingen av genmodifierade grödor började i USA under 1990-talet. Forskarna framställde en sojaböna som var resistent mot bekämpningsmedlet Roundup. Bönan fick följaktligen namnet Roundup Ready, och sedan den slog igenom har marknaden utvecklats med många olika GMO-varianter av sojabönor, majs, raps och bomull.

I dag utmärker sig fyra länder som de största GMO-odlarna. Med USA i topp följer sedan Argentina, Kanada, Brasilien och Kina, med en sammanlagd produktion på cirka 81 miljoner hektar. De flesta sorter som odlas är resistenta mot bekämpningsmedel och ett fåtal har ett inbyggt bekämpningsmedel mot insekter.
Det första genmodifierade livsmedlet var en tomat som lanserades i USA 1994. Sedan dess har en del efterföljare tillkommit, men ”genmaten” är långt ifrån allmänt förekommande. Inte ens i USA, där odling av GMO är vanlig, finns särskilt många direkta GMO-livsmedel. Istället inriktar sig branschen på att producera djurfoder.

Osäkerheten är stor
Osäkerheten är det återkommande temat i den kritik som riktas mot gentekninken. Genom att plantera miljontals hektar med genetiskt förändrad gröda har vi introducerat något helt nytt i naturen, vars konsekvenser vi inte kan överblicka.

Även om de grödor som säljs på utsädesmarknaden anses vara kontrollerade och ska odlas på avskilda ställen, så finns alltid en risk att Pandoras ask ska öppna sig och att nya naturfrämmande växtsorter ska spridas vilt i naturen.

Vi gör ett exempel: Föreställ dig en åker där det växer genmodifierad raps. Det är blomningstid och bina surrar kring plantorna. Vad bina inte vet, är att just de här plantorna har genmodifierats för att tåla bekämningsmedlet Roundup. Det innebär att det ståndarmjöl som bina tar med sig från rapsblommorna innehåller GMO-material. Detta material, som i det här fallet ger bättre motståndskraft mot bekämpningsmedel, sprids med bina och hamnar kanske på någon besläktad växt, som därmed får möjlighet att utveckla en ny evolutionär egenskap. Försök har visat att det med rapsen besläktade ogräset åkersenap på detta vis kan bli tåligare mot Roundup.

Om bonden får in denna tåliga åkersenap i sina rapsfält måste han spruta med ett annat bekämpningsmedel för att få bukt med ogräset. Och vad som händer med det utsläppta GMO-materialet i nästa steg, och i nästa, är omöjligt att säga. Detta fenomen kan kallas gendrift eller biologisk nedsmutsning. Gener på drift i naturen förutspås bli nästa århundrades mardröm. Det är inte detsamma som kemisk nedsmutsning, där den farliga substansen till sist späds ut och försvinner. Biologisk nedsmutsning är något helt annat, mer likt en sjukdom.

Utsädet måste köpas varje år
De multinationella företag som finansierar utveckligen av gentekniken vill förstås ha tillbaka sina investeringar.
Därför ser de till att skaffa sig patent på de nya växt- och djursorter som skapas i deras laboratorier så att ingen ska kunna använda dessa utan att betala.

Sedan urminnes tider har bonden sparat en del av sin skörd för att använda som utsäde under följande säsong. Detta är ingen bra affär för bioteknikföretaget och därför är det inte tillåtet att spara skörd från genmodifierade sorter till utsäde. Bonden får istället köpa nytt utsäde av bioteknikföretaget varje gång det ska sås.

För att se till att inte bönderna fuskar, har bolagen utvecklat en så kallad terminator-gen som har till uppgift att göra växten steril. Tekniken med terminator-genen tvingar alltså jordbrukarna att köpa nytt utsäde till varje sådd. Det skulle vara besvärligt i synnerhet för U-ländernas fattiga småbrukare som alltid har sparat utsäde från den egna skörden. Bolagen som säljer utsädet kan alltså på ett raffinerat sätt se till att grödan inte kan föröka sig och att den därmed bara kan användas en gång.

Bönder i beroendeställning
I USA ligger lantbruket långt före övriga världen vad gäller GMO-odling. Pionjärlandet i väster kan därför fungera som en framtidsstudie för skeptiska europeer. Men det är en studie som får svårt att omvända belackarna.
Situationen i USA visar nämligen hur lantbrukarna blir beroende av ytterligare en faktor som styr deras produktion.

Den amerikanske journalisten Michael Pollan skriver i New York Times:
”En amerikansk bonde producerar i dag tillräckligt med mat för att mätta 100 personer. Men priset för att nå dit har varit högt. Ingen modern lantbrukare kan uppnå sådan avkastning utan enorma mängder med konstgödsel, växtskyddsmedel och energislukande maskinparker. Dessa produktionsfaktorer fjättrar bonden vid stora lån, hotar hans hälsa, eroderar hans jord och förstör dess bördighet, förgiftar grundvattnet och äventyrar säkerheten i vår mat.”

Pollan menar att det konventionella lantbruket i USA är invecklat i en svår beroendeställning. Förutsättningarna för jordens brukande styrs inte bara av växtsäsong och väder, utan inte minst av den gigantiska livsmedelsindustrin som kräver råvaror som är enkla att förädla och som garanterar ett visst utseende.
Om bonden vill odla potatis, är det bara att rätta sig efter den sort som motsvarar chips- och pommes fritestillverkarnas önskemål.

GMO + mer bekämpningsmedel = sant
Gentekniken bekrivs som en väg bort från kemiska bekämpningsmedel, men det är en sanning med modifikation. De genmodifierade grödor som är störst på världsmarknaden är de som är motståndskraftiga mot bekämpningsmedel, och den största delen av dessa grödor är resistenta mot bekämpningsmedlet Roundup som produceras av Monsanto.

Poängen med detta är förstås att Monsanto vill få konkurrensfördel mot andra bekämpningsmedelstillverkare genom att göra bönderna beroende av just deras produkter.

Sedan GMO-grödorna introducerades i USA på 1990-talet har landets konsumtion av Roundup stigit med flera hundra procent.

På grund av den höga förbrukningen av Roundup har olika ogräs utvecklat resistens mot medlet och korsningar mellan GMO-grödor och naturliga arter har orsakat så kallade superogräs, ogräs som är resistenta mot bekämpningsmedel.

Om det i framtiden blir aktuellt med GMO-grödor även i de nordiska länderna, är det sorter som är tåligare mot bekämpningsmedel som kommer att odlas. I dagsläget pågår fältförsök med sådana GMO-grödor i Sverige och Danmark.

Skyddszoner ett måste
En av de allvarligaste riskerna med att odla genmodifierade växter är att de tveklöst kommer att sprida sig till andra odlingsområden och till den vilda naturen. Kanske sprids genmodifierat pollen till ett jordbruk vars bonde inte alls hade tänkt odla GMO. Det kanske är så att den aktuelle bonden är helt emot genmodifiering, men nu ändå får sina fält smittade med GMO från omgivande odlingar.

Det finns regler som säger att försöksodlingar av GMO (alltså odling av grödor som ännu inte är godkända för kommersiell produktion) måste odlas på behörigt avstånd från omodifierade odlingar av samma gröda. De ska också ramas in av särskilda skyddszoner, där det är tänkt att kringflygande GMO-material ska fastna, och där bin och humlor ska tappa större delen av det pollen som de bär med sig från det genmodifierade fältet.

Reglerna för kommersiella odlingar är inte helt färdiga, men i Jordbruksverkets förslag är säkerhetsavstånden krympta, och skyddszonerna saknas. Det är oroande, anser Ekologiska Lantbrukarna, vars medlemmar kommer att höra till de värst drabbade om, eller när, man börjar odla GMO i Sverige.
Peter Einarsson, expert på jordbrukspolitik hos Ekologiska Lantbrukarna väcker frågan med ett talande exempel:

”Tänk dig att du ska odla fem hektar ekologisk raps. Men tänk dig så att du halvvägs genom säsongen får veta att rapsfältet hos din konventionella granne är sått med en genmodifierad sort. Och hans raps står på ett angränsande fält i den förhärskande vindriktningen. Nu blir du lite orolig. Vad händer om grannens pollen befruktar dina plantor?

Vid leveransen bekräftas dina farhågor. En genanalys visar att din rapsskörd innehåller en dryg procent GMO-frö. Du får inte leverera den som ekologisk vara.
De genmodifierade grödorna ställer frågan om skyddszoner på sin spets eftersom det inte räcker med några 25 meter för att undvika inkorsning via pollen. Ifråga om raps handlar det snarare om ett par hundra meter. Men principen är inte annorlunda för det. Det handlar om vad som ska betraktas som det normala: odling med eller utan genmodifiering. Antingen finns en rätt att slippa inkorsning, eller så finns en rätt att sprida GMO-gener.”

GMO-fritt en omöjlighet i framtiden
Om GMO-grödor tillåts kommer vi att få en inblandning av GMO på olika vägar längs hela livsmedelskedjan. Det räcker med att 0,9 procent av skörden är genmodifierad för att hela rasket ska klassas som GMO! För den ekologiske odlaren är det en viktig procent. Han vet att pollen kan sprida sig kilometervis, att frö kan överleva i åratal och att en liten GMO-inblandning i utsädet kan smitta en hel skörd.

Och vad händer i förädlingsledet? Misstag eller slarv i hanteringen av råvaran kan inträffa. Om vi väljer att säga ja till odling av GMO i Sverige, kommer det då att vara möjligt att producera livsmedel utan GMO-inblandning?

Vad är genteknik?

• Förändring av odlingsegenskaper
  Modifieringen ger egenskaper som påverkar grödan eller odlingen. Till exempel kan sojabönor få en gen från en specifik mikroorganism som ger ökad motståndskraft mot ogräsmedel. Och potatis kan få förmågan att själv alstra ett biologiskt insektsgift som dödar skadeinsekter.
• Mat med nya egenskaper
  Här finns stora möjligheter anser livsmedelsindustrin. I USA har det sedan 1994 funnits tomater som inte mjuknar lika fort, eftersom en gen som påverkar mognadsprocessen har vänts bak och fram och därmed stängts av. Tomaterna nådde dock aldrig kommersiell framgång.
• Mat med nya medicinska funktioner
  Forskarna kan framställa märkliga, men kanske också mycket bra och efterlängtade produkter, genom genmodifiering. Exempelvis ris som innehåller betakaroten som är nödvändigt för att människor ska kunna bilda A-vitamin.
  Det är även möjligt att framställa en rissort som innehåller stora mängder av hormonet GLP-1, som får bukspottkörteln att sätta igång produktionen av insulin. En produkt som kan få betydelse för behandling av patienter med åldersdiabetes. Rissorterna är ännu inte i kommersiell produktion.
• Nya produkter
  Genom att genmodifiera potatis så att en tillförd gen styr stärkelseproduktionen kan potatisen användas för att tillverka stärkelsebaserad plast och vissa mycket hållbara papperskvaliteter. I Sverige pågår sedan 1993 fältförsök med genmodifierad potatis för detta ändamål.
  

Var i världen finns GMO?

TEXT JAKOB FALKERBY
UR ALLT OM EKOLOGISKT 2007

Användningen av GMO ökar snabbt. Räknat som kommersiell produktion är odlingarna störst i USA, följt av Argentina, Kanada och Brasilien. Övriga länder svarar för cirka åtta procent tillsammans. Den genmodifierade odlingsarealen uppgick till 81 miljoner hektar 2004. Vilket är en ordentlig ökning från 2003 års areal på 68 miljoner hektar. De viktigaste grödorna är soja och majs. Av alla sojabönor som odlas i världen är minst hälften genmodifierade.

Vilka GMO-livsmedel är godkända i Sverige?
Det mesta utsädet till världens samlade GMO-areal levereras av ett företag, Monsanto Company, St. Louis, USA.

Hittills har endast en typ av genetiskt modifierad soja, några typer av genmodifierad majs samt olja från genmodifierad raps fått tillstånd att användas i eller säljas som livsmedel. Sojabönan används för produktion av sojaprotein, sojaolja, sojalecitin med mera, samt till djurfoder.

Finns det genmodifierade ingredienser i vår mat?
Europeiska konsumenter har varit mycket negativa till GMO, och därför har livsmedelsföretagen strävat efter att hålla sina produkter GMO-fria. Mindre mängder genmodifierade ingredienser kan ändå ingå i en produkt på grund av oavsiktlig inblandning, eller som tillsats - till exempel sojalecitin.

Märkningsregler
Enligt EU:s lagstiftning ska livsmedel som innehåller DNA (arvsanlag) från genmodifierade växter ha information om detta på förpackningen.
Men eftersom det verkar vara omöjligt att hålla en vattentät särhållning av genmodifierade-, och icke genmodifierade växter, är det tillåtet att ha upp till 0,9 procent så kallad oavsiktlig inblandning i en livsmedelsingrediens, utan att det krävs information på förpackningen.

KRAV: ”GMO är inte acceptabelt”

TEXT JAKOB FALKERBY
UR ALLT OM EKOLOGISKT 2007

KRAVs regler säger att det inte får förekomma genetiskt modifierade organismer i KRAV-godkänd produktion. GMO är alltså inte tillåtet att använda som vare sig utsäde, djurfoder eller människoföda. Varför har KRAV denna inställning? Johan Cejie, kvalitetsansvarig på KRAV säger så här:

– Det finns flera skäl till varför KRAV inte tillåter GMO. Dels handlar det om vår ideologiska grund. Vi anser att naturen är tillräckligt bra som den är. Att den inte behöver förändras. Sedan har vi lite hårdare skäl, som mer handlar om riskerna med GMO och framförallt spridningen till den vilda naturen och till ekologiska odlingar. Bonden ska inte behöva få sina fält smittade med genmodifierat material, men detta kommer tveklöst att hända om GMO-odling blir allmänt förekommande.

– Ytterligare skäl är att KRAV alltid tar det säkra före det osäkra. När det gäller GMO har vi inte en aning om vad som händer när de modifierade arterna korsar sig med vilda växter. Kanske får vi superogräs som ödelägger all ekologisk odling? Det finns all anledning att vara skeptisk till gentekniken.

Jordbruksverket styr över försöksodlingar från norr till söder

TEXT JAKOB FALKERBY
UR ALLT OM EKOLOGISKT 2007

En försöksodling är en odling av GMO som ännu inte är godkänd för kommersiell produktion. De försöksodlingar som har skett eller sker i Sverige är i liten skala och präglas av stor försiktighet.Den genetiska modifieringen varierar mellan grödorna. Bland annat har man testat raps och sockerbeta som är tålig mot bekämpningsmedel och äppleplantor med bättre förmåga att rota sig.

De företag och skolor som är inblandade i försöken är: Syngenta, Plant Science Sweden, Swalöf Weibull, BASF Plant Science, Umeå Universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet.

För att få odla genetiskt modifierade lantbruks- och trädgårdsväxter i fältförsök i Sverige krävs tillstånd av Jordbruksverket, som också ger alla inblandade och intresserade möjlighet att yttra sig innan beslut om fältförsök fattas. De ansökningar som är under bedömning kan du hitta på Jordbruksverkets webbplats www.sjv.se.

Om du vill veta när en ansökan om fältförsök har kommit in till Jordbruksverket kan du skicka ett e-brev till genteknik@sjv.se och meddela att du vill bli uppsatt på deras e-postlista.

Du får sedan ett e-brev av dem när sammanfattningen av en ansökan läggs ut på webbplatsen.

Vill du veta exakt vad som har odlats eller odlas i din kommun kan du besöka Jordbruksverkets webbplats.
Information om vilka fältförsök som har genomförts eller kommer att genomföras i andra EU-länder finns på EU:s gemensamma forskningscentrums webbplats:

http://gmoinfo.jrc.ec.europa.eu/