TEXT JAKOB FALKERBY
UR KRAVMÄRKT NR 2 2007
I parken, som tillhör kvarterets förskola, finns en rutschkana, en asfaltplätt för sparkbilsåkning, en lekstuga och en sandlåda. Alltsammans på knappt mer än sextio kvadratmeter. Men barnen är glada. De verkar inte störda av sin begränsade yta, utan jobbar på i sin lek med stor entusiasm.
Från köksfönstret på andra våningen i det intilliggande huset kan Sandra Sjölund titta ner på barnen. Hon är kock på förskolan Solkatten som har sina lokaler i två sammanslagna lägenheter i samma hus. Medan barnen bränner sin sista energi på gården är Sandra i färd med dagens lunch. Under handdukar ligger grova bröd och jäser och på spisen kokar Sandra grönsaker och rotfrukter till en matig soppa.
Solkatten är en ganska vanlig förskola på många vis, men ovanlig ändå. Det första som är ovanligt är att förskolan är ett föräldrakoooperativ, den drivs av barnens föräldrar. Det andra som är ovanligt är att den mat som serveras på Solkatten är lagad från grunden, helt utan halvfabrikat och på nästan bara ekologiska råvaror.
– Jag har förstått att vi är ganska unika på Solkatten, säger Sandra och syftar på maten. Föräldrarna är jättenöjda och barnen med. De blir mättare och känner större matlust tror jag.
Beslutet att gå över till ekologisk mat togs av föräldrarna. De ville ge barnen den bästa tänkbara maten, och kanske slippa laga dagens bästa mål själva.
– För mig är det skönt att veta att barnen får åtminstone ett bra mål om dagen. Det är ju inte alla dagar som middagsmaten blir så spännande, men då vet jag att Malte har fått bra mat till lunch, säger Emelie Rödström en av föräldrarna i kooperativet.
Sonen Malte poserar glatt vid rutschkanan när det är dags för fotografering, men uttrycker sitt missnöje med själva lekdonet.
– Den här rutschkanan är tråkig. Bara för småbarn, förklarar han.
Solkattens goda mat är ett roligare ämne tycker Malte.
– Det blir nog soppa i dag, säger han. Ja, soppa blir det, för vi har bakat bröd på morronen.
Barnen är i viss mån delaktiga i tillagningen och i valet av mat. Favoriträtter utses och kommunikationen mellan barnen och deras egna kock är rak och enkel. En makalös skillnad mot den gängse förskolesituationen, där de flesta barn och föräldrar inte har en aning om vem som rört i grytorna.
I ett föräldrakooperativ har föräldrarna mycket att säga till om och det hör förstås till ägandeformens natur. Men engagemanget kan också bli för stort. Innan Solkatten fick en egen kock lagade föräldrarna maten själva.
– Det blev inte så bra alla dagar. Kanske lite mycket fruktkräm och andra halvfabrikat. Vare sig barnen eller föräldrarna var nöjda med situationen och istället anställdes en kock, berättar Sandra.
Kocken som kom till Solkatten var hennes företrädare och under tiden som följde utvecklades förskolans matkultur mot mer vällagad ekologisk mat. När Sandra tog över i köket under 2006 var det nästan bara ekologiskt som gällde, och hon jobbar vidare i samma anda.
För att det ska bli enklare handlar Sandra alla råvaror från en och samma leverantör som kör varorna till Solkatten en gång i veckan. En leverantör som är bra på KRAV-märkt och som har ett brett sortiment är ett måste för att kunna klara ambitionen.
– Sedan kör jag inte med KRAV-godkända recept, utan med registrering av livsmedel, och det förenklar betydligt.
Registrering av livsmedel innebär att köket byter ut vanliga matvaror mot den KRAV-märkta motsvarigheten på obestämd tid. Efter hand kan då köket byta ut sina råvaror till KRAV-märkta en efter en.
– Just nu är det ungefär åttio procent ekologiskt i vår mat, säger hon och visar skafferiet där KRAV-märkena lyser från påsar och kartonger.
Och priset för detta? En tusenlapp till i månaden. Det är vad det kostar att laga mat på nästan enbart KRAV-märkta råvaror till 20 barn och fem vuxna.
– Det låter kanske lite, men det ekologiska är inte så fasligt mycket dyrare. Jag handlar ju dessutom inga halvfabrikat och det sparar jag mycket på, säger Sandra.
I korridoren utanför köket hörs spring och stoj när barnen kommer in från lekparken. Av med ytterkläderna och vidare till kissning och handtvätt innan maten rullas in. Barnen äter uppdelade i grupper som spänner över åldersgrupperna. Men de allra minsta äter i ett eget rum och därifrån hörs krik och protester.
Ellinor Löfgren är en av fröknarna och när den obligatioriska matramsan har dragits och soppan hamnat i skålarna är det tyst vid hennes bord. Sörplandet från fem hungriga knattar är det enda som hörs.
– Nora, vill du ha ett bröd? undrar Ellinor, och delar en av de ganska hårda bullarna. Ni hade visst lite mycket mjöl i degen, ler hon.
Men bröden är goda ändå, som hembakt brukar vara. Och soppan är utsökt krämig och ger mättnad i magen.
Snart är lunchen avklarad och i köket tar Sandra hand om disken innan hennes arbetsdag slutar klockan ett.
För barnen fortsätter dagen i vanlig ordning på en ganska ovanlig förskola i Midsommarkransen.
Föräldrar har ofta önskemål om ekologisk mat
Småbarnsföräldrar är en grupp i samhället som är extra noga med maten, både vad gäller näring och produktionsformer. Ett vanligt önskemål från föräldrar är att förskolan ska laga mer ekologisk mat från riktiga råvaror. Exemplet från Solkatten visar att det går att genomföra till en rimlig kostnad.
En KRAV-certifiering är ett bra sätt att få in mer ekologiskt i storhushållet. Den variant som är enklast är så kallad registrering av livsmedel. Det innebär att köket byter ut ett eller flera specifika livsmedel mot dess KRAV-godkända motsvarighet. Den här formen av KRAV-certifiering gör det enkelt för personalen att undvika sammanblandning av ekologiskt och konventionellt vid inköp och tillagning.
Poängen med att vara certifierad enligt KRAVs regler är att ett utomstående organ kan bekräfta att maten som lagas verkligen är ekologisk. Det ger trovärdighet åt verksamheten och dessutom möjlighet att visa offentligt att det aktuella storhushållet är ekologiskt.