KRAV- märkt med certifierat ursprung
– Att ursprungsmärka dina KRAV-certifierade produkter är inte svårt om de uppfyller reglerna. Ingredienserna i KRAV-märkta produkter har redan en spårbarhet, säger Lars Hällbom tf regelutvecklingschef på KRAV.
Meddela certifieringsorganet att du vill att ursprungsmärkningen ska ingå i ceritifieringen och ange det geografiska området direkt under KRAV-märket. Minst 80 procent av innehållet ska komma från det angivna området och tillverkningen av produkten ska ske i området eller så nära detta som möjligt.
Står det exempelvis Uppland under KRAV-märket på en jordgubbsyoghurt ska mjölken komma från Uppland och samma sak gäller för karaktärsråvaran jordgubbar. Om yoghurten dessutom innehåller vanilj, utan att ordet ingår i namnet, får denna komma från annat håll.
Certifierat ursprung har ett mervärde
Många konsumenter vill veta varifrån maten kommer. Skälen kan variera, en del vill 
undvika mat som rest mycket eller gynna den egna orten. Konsumenter kan tycka att närproducerat kännas tryggare eller så vill någon minnas en spännande utlandssemester. Men det syns sällan varifrån maten kommer och därför kan en märkning av ursprunget innebära ett mervärde.
KRAV-certifierade färskvaror ska alltid märkas med ursprungsland och konsumenten ska kunna få reda på ursprungsland för råvaror i en produkt via t.ex. hemsidor eller telefon. För konventionella produkter gäller att nötkött, ägg, honung samt färska grönsaker och frukt ska vara ursprungsmärkta i butiken samt att konsumenten ska kunna få information om ursprungsland eller fångstzon för fisk, skaldjur och blötdjur. Ursprunget för köttet i köttbullarna behöver däremot inte anges.
Ju mer sammansatta produkterna är desto svårare blir det för producenten att på förpackningen kunna ange ursprung för ingredienserna, i synnerhet om man behöver byta leverantörer. Den som har möjlighet att ange ett efterfrågat ursprung har därför ett mervärde att erbjuda.
Många konsumenter är intresserade av lokalt producerad mat, men vad är det egentligen? Texten på etiketten är inte alltid entydig. Produkter får till exempel heta något med ”gård” eller ”lant” även om råvarorna importeras från utländska storjordbruk och tillverkas i jätteanläggningar. Råvarorna kommer ju från lantbruk. Det räcker också med att receptet kommer från Dalsland för att ordet Dalsland ska få finnas i produktnamnet.
Frågan är också hur stor del av en produkt som ska komma från en angiven ort för att produktionen ska uppfattas som lokal. En sylt kan kokas i Småland men innehålla bär från andra länder och socker från andra sidan jordklotet.
Ibland händer det också att begreppen lokalt och ekologiskt blandas samman. Men hur lokalt den skånska potatisen än säljs kan den vara sprutad sju gånger med kemiska bekämpningsmedel om den inte är ekologisk.
Ett sätt att bli tydlig är att certifiera produktens ursprung enligt KRAVs regler.